Dagen startade med en frukost som kom in till vår våning och dukades upp där. Lite sparsam i antalet val men råvarorna var helt ok. Men kanske inte helt i smaken för några.
Nu var så dags att ta sig an det som jag låg och tänkte på en och en halv timme efter att jag lagt mig; hur ska jag ta mig ner för den där jävla vägen? Vi hade frågat på boendet om det fanns någon annan väg och fick svaret att det gör det. Men hon skakade också på huvudet och sa ”No-No-No” och sa att den vägen var ännu sämre och smalare. Hur är det möjligt tänkte jag.
Och så började vi åka och när vi kom fram till ett vägskäl där det börjar bli riktigt jobbigt så står det en vägavspärrning över vägen. En avspärrning!!! Över vägen!!! Vart ska jag ta vägen nu tänkte jag.
Några bilar kom och de vände om. Jag vänder ta mig f-n inte om och åker en ännu hemskare väg. Anledningen till avspärrningen tycktes vara ett vägarbete! Lägre ner och Markus sprang ner och pratade med gubbarna. Och medans han var nere dök det upp en betongbil nerifrån den avspärrade vägen som tydligen skulle vända i det vägkors jag parkerat. Det betyder att jag måste backa med den lilla nätta Taikonmobilen! Bingo!
Men Markus hade utverkat en dispens från väggubbarna om att få åka förbi dem. Men då hade ju betongbilen hunnit komma och skulle egentligen leverera betong till dem men för att vi skulle komma ner så körde den också ner före oss. Och fick alltså börja om från början när vi kommit ner. Måste säga att jag tycker att det var nästan i överkant schysst beteende.
Så jag lyckades ta ner alla helskinnade och då fick Anki ta över rodret. Nu var siktet inställt på Eguisheim och vi struntade i alla tänkbara stopp efter vägen.
Efter att vi svängt in på vinvägen nere i Thann så kände vi dock att det nog skulle vara bra att få i sig lite mat så vi stannade vid första bästa matställe , Trattatoria Papajoe! Stället såg ut som en medioker pizzeria någonstans i ingenmansland när man såg det från utsidan. Men när vi väl kom in och såg vad som fanns att beställa blev vi glatt överraskade. Det blev en trerättersmeny som avslutades med en jättegod dessert. Och jag som inte ens gillar desserter. Mätta och belåtna drog vi vidare mot vårt mål, Eguisheim. Mer om denna lilla vackra by kommer i nästa kapitel.
Vi tänkte leta upp er "nära döden väg" på google maps men hittade den inte. Nu kan ni sova gott i fortsättningen!
SvaraRaderaSka visa dig vid tillfälle. Lovar att jag aldrig ska åka dit mer! Never! Njet! Nicht!
SvaraRadera