Furtan - The home of the Taikons - 27 juli

Tidig väckning och dags för intagande av resans sista frukost. Tillika resans bästa frukost. Kanske kan ses som en kompensation för den icke fungerande AC'n. Som visade sig inte vara en AC utan enbart en ventilation när vi påpekade detta i receptionen...

Bortgjord och förnedrad pep vi snabbt iväg till bilen för att ta oss de tre sista milen upp till Tegels flygplats för att:

1. lämna tillbaks Taikonmobilen
2. Schappa landet så fort som möjligt

Återlämningen av bilen gick smidigt och sen var det dags att checka in den stora väskan som inköpts för att härbärgera alla nyinköpta saker/kläder och få ut boardingkorten. Här börjar vi se gnissel i det se välrenommerade tyska maskineriet. Fort går det inte. Och inte gick det fort att få ut bagaget till planet heller och när det väl var lastat så ställde ett annat flygplan bakom vårt. Och vårt skulle backa ut... Men 40 minuter efter utsatt tid svävade vi iväg upp i luften på väg hem mot Sverige. Eller vänta, vi flyger ju till Oslo ju.

Från Gardemoen tog vi oss ut till parkeringen och hämtade ut bilen och sen bar det av mot Arvika. Men då fick vi smaka på det Tyska maskineriet igen, Ett Passat-elände ett par bilar framför verkade tro att man ska subtrahera 15 kilometer/timmen från de redan låga hastigheterna i Norge.

Men men, vi var på väg hem och den känslan kändes skön efter 16 dagar i kappsäck.

Och nu sitter de flesta av oss nedsjunkna i soffan med en ganska trött uppsyn. Misse-Mao har välkomnat oss rejält och två köttfärslimpor som jag rörde ihop är precis klara i ugnen.
Så det är med andra ord en bra kväll på hemmaplan.

Vi har haft en fantastisk resa som jag tror vi kommer att komma ihåg för lång tid framåt men allting har en ände och just nu så är den änden väldigt god. Precis som änden på en köttfärslimpa.

Ha det gött allesammans som hängt med på resan.

Potsdam – 26 juli

Totalt fel rubrik på detta blogginlägg. Fast det var ju här vi hamnade till slut.

Startade upp dagen med att tillmötesgå en önskan från Sebastian om att ta en frukost på McDonalds. Så vi knallade iväg och fick i oss några McHashish och några McFunny. Och Coke naturligtvis.

Eller så var det bara en helt vanlig McMuffin Bacon & Egg och lite kaffe. Vi hade kollat vägen som vi planerat köra och där ingick ett stopp i staden Goslar. Checkade hur många mil vi skulle spara genom att skippa denna. Nio mil. Goslar, du är ute. 

Efter att åkt en liten tid i Nederländerna tändes bensinlampan. Svänger in på en bensinstation för att tanka lite så att vi tar oss över gränsen till Tyskland där bensinen(egentligen diesel i detta fall) är billigare. Och där på bensinmacken händer det. 

Vi blir Taikon på riktigt. 

Två engelsmän, kille och tjej, kommer fram och frågar om de kan få lift en bit in i Tyskland. Och ja, det är ju vad denna bil är till för. Att transportera många människor. Så hopp in i bilen och en skjuts till Hannover. Där var det over. 

När vi väl kommer fram till Potsdam så inträffar samma procedur som alltid. Vägen som vi skulle köra byggs om och är avstängd och så blir det att snurra runt och försöka lura den där jäkla GPS-en att inte köra den vägen. Suck. 

Framme på hotellet orkar ingen göra något speciellt så det som blir gjort är att vi packar om våra väskor inför hemresan och jag skriver lite. 

I morgon bitti blir det tidig frukost och sen bär det av mot flygplatsen. 

Sverige, here we come!

PS. Idag blir det inga bilder för jag orkade inte ta några DS.

Amsterdam – 25 juli

Vi tog det lite soft i våningen i Bryssel eftersom den var så fin så vi kom nog inte iväg förrän runt 12-tiden. Resan till Amsterdam gick ganska så fort (allt är iofs relativt) men väl framme vid den adress vi hade på bokningslappen blev vi lite förvirrade. Något stämde inte.

Centralstationen

Vi fick ta och ringa ett samtal till Jeffrey som äger den husbåt som vi skulle bo på. Och den ligger inte på den adress som står på bokningssidan på Booking.com utan 2,5 km därifrån på Prins Hendrikkade (som ligger riktigt centralt). Som vanligt var vägen dit besudlad av cyklister och vägarbeten så här hade jag behövt att höja min dos av blodtrycksmedicin ytterligare. Och när vi kommer fram så inser vi att parkeringen kommer gå lös på 500 kr och där behövde jag ett piller till. Knallar över vägen ner mot vattnet och där ligger…ja vad ligger där egentligen? Inte f-n är det husbåten på bilden på booking. Men det är tydligen den vi ska bo i.

Lite mat på en italieninspirerad restaurang, dvs pizza och pasta

Man kan säga så här, om våning i Bryssel var ett skolexempel på inredning med stil så var Jeffreys husbåt ett exempel på mix i kubik. Men det funkar att bo i och jag är helt säker på att ett gäng partynissar skulle kunna ha riktigt kul här. Här finns ju allt man behöver, i ett överflöd. Här sparar man glömda attiraljer från tidigares besökare, vem vet om någon annan dyker upp och behöver en hårinpackning. Eller en tallrik champinjonsoppa. Och att vi stötte på ägaren på en cykel utanför McDonalds och gjorde upp betalningen är inget som väcker någon större uppmärksamhet i Amsterdam. De flesta vet knappt att de är där.

Sugen på en marijuanaglass?

Vi tog ett varv på kvällningen och tänkte oss ett besök i Anne Franks hus. Det gjorde alla andra också så den kön orkade vi inte ställa oss i. Så vi gick lite sporadiskt fram och tillbaks på gatorna. Kollade på smalaste huset i världen, coffeshops och det tragiska Red light district. Och så kände vi att nu är vi trötta, nu vill vi gå hem. Och så somnade vi så sött i en säng utan täcke men med ett fint och tunt påslakan i.

Se mer bilder från Amsterdam här

Bryssel och vägen dit – 24 juli

Vi lämnade Trier runt 10.30 för att ta oss till Belgien och huvudstaden Bryssel. På vägen så blev det ett stopp i Luxemburg. Ja i Luxemburg i Luxemburg för att vara exakt. Där gjorde vi ett besök på Luxembourg American Cemetery and Memorial. Här finns 5076 amerikaner begravda och här ligger även general George S. Patton begravd trots att han inte dog här under kriget utan strax efteråt i en bilolycka. Men hans önskan var att bli begravd på denna kyrkogård.

Se fler bilder från American Cemetery and Memorial här

 

Efter denna krigshistoria var det dags för nästa, slaget vid Waterloo. Enda anledningen att åka hit är väl för att kunna säga att man vart där. Vi betalade oss visserligen inte in (17 euro per person) men har ändå svårt se att det skulle ge så mycket mer än det du läste i historieboken. När vi kom fram och klev ur bilden så sköts det så alla vi höll på att bli av med vårt maginnehåll. Det var någon slags uppvisning av hur den franska armén skulle sett ut vid tiden det begav sig. Jag kan säga så mycket som att om Napoleon hade haft dessa soldater i sin trupp så hade det aldrig blivit något slag för de hade varit eliminerade långt innan dess. Uselt är inte ens ett tillräckligt epitet att sätta på detta. Så vi drar vidare mot Bryssel.

Se fler bilder från Waterloo här

 

När vi väl börjar komma in mot Bryssel så är det som vanligt, vägarbeten som ställer till det för GPS:en och mig. Och gator som visas som körbara i GPS:en men som i verkligheten är gågator och poliser (som visserligen var väldigt trevliga) som inte tycker att det är så bra att parkera där. Och ångest när vi för fjärde gången hamnar på samma ställe som i början och inser att det är faktiskt detta parkeringshus vi ska parkera i. Och dubbelångest när jag ser att höjden i parkeringshuset är satt till 2 meter och vår bil är 1,99… Men det gick.

Knallade bort till vår lägenhet men eftersom vi var på plats lite tidigare än vi sagt så fick vi lämpa av väskorna där och gå ut och äta lite. När klockan var efter sex gick vi tillbaks och ägaren Patrick mötte upp och presenterade våningen. Ett riktigt fint boende som var smakfullt inrett och dessutom bjöd han oss på en flaska Champagne.

Lite senare på kvällen så gick vi en tur i kvarteren runt är vi bodde och eftersom vi bodde alldeles bredvid Grand Place så kollade vi lite där och så fick det naturligtvis bli ett besök vid Manneken Pis (bokstavligen Liten man kissar på brysselska, en holländsk dialekt talad i Bryssel, även känd på franska som le Petit Julien).

Se fler bilder från Bryssel här

Trier– 23 juli

När vi packat ihop alla våra pinaler och betalat för våningen i Eguisheim så var siktet inställt på Trier i Tyskland.

Men innan det så tänkte vi kolla på monumentet och krigskyrkogården uppe på Mont de Sigolsheim (Hill 351). Här stred Amerikanska soldater för att befria Alsace i slaget om Sigolsheim i december 1944. På kyrkogården, där de franska soldaterna ligger begravna blir det ganska tydligt att Frankrike varit en kolonialmakt. Många arabiska namn fanns på gravstenarna och jag kan inte låta bli att tänka på den utveckling som sker i Frankrike idag och tiden för andra världskriget då Frankrike faktiskt hade en hel del hjälp av dessa.

Mer bilder från Mont de Sigolsheim (Hill 351) hittar du här

Framme i Trier så checkade vi in på vårt hotell som var nytt och fräscht med en klar romersk touch.

Porta Nigra byggt år 2 efter Kristus födelse

Trier ligger i den tyska delstaten Rheinland-Pfalz med omkring 100 000 invånare. Den ligger i Moseldalen nära gränsen till Luxemburg. Staden, som är en av Tysklands äldsta, grundades av den romerske kejsaren Augustus (han med skattskrivningen för er som kan er bibel) år 16 f.Kr. som regionshuvudstad.

Saint Peter's Cathedral (Domkyrkan) och Liebfrauenkirche

1986 blev 9 olika byggnadsverk i Trier ett världsarv under namnet Romerska monument, Triers domkyrka och Liebfrauenkyrkan i Trier. Vi tog ett titt på några av dessa men eftersom det var på kvällen så kunde vi inte komma in och se på alla.

Och så passade vi på att hälsa på Karl Marx igen för det var i den här staden som han föddes.

Mer bilder från Trier hittar du här

 

Heldag på Europa Park – 22 juli

Fredag och en tur till Rust i Tyskland för att se vad Europa Park kan erbjuda. Parken är Tysklands största temapark (temaområden som visar olika länder i Europa) och en av de största i Europa.

Efter en smidig parkeringsprocedur och entré var man snabbt inne i parken. Jag hade egentligen inga större förväntningar inför detta besök, attraktionerna visste jag redan att jag skulle hoppa över. De får den något yngre generationen testa (jag gjorde min berg-och dalbana i Valsur). Men jag blev positivt överraskad. Det var rent och snyggt och fina miljöer som inte alls kändes så mycket kuliss som jag tänkt mig. Så även om man inte åker så mycket i karusellerna så finns det en hel del mysiga miljöer att utforska.

Jag gillar ju Liseberg av den anledningen men frågan är om inte Europa Park slår det. Enda nackdelen är att de stänger åkattraktionerna väldigt tidigt, redan kl 19, och efter det verkar det vara lite shower, bio och annat som man kan se. Men jag tror att parken hade kunnat vara jättefin att uppleva när det börjar mörkna för man såg att det fanns ljussättningar lite överallt.

Jag och Anki är som sagt var inga karusellåkare men vi tog oss i alla fall en titt på 4D Magic Cinema där dom visade en del ur den kommande filmen ” Happy Family’”. Lite kul upplevelse med bra 3D-effekt och några bra 4D-effekter (känsel). Och så tog jag själv en åktur i en kombo av bergo-och dalbana och flumeride. När dagen gick mot sitt slut körde grabbarna ett race för att hinna med att åka så mycket som möjligt och då hade jag och Anki redan sett det mesta i det område vi var i då förutom spökhuset. Så för att göra något nytt i väntan så tog vi en tur där. Det var evigheter sedan som jag var i ett spökhus och den tiden kommer det förmodligen att gå tills nästa gång. Visst, det mycket som hände/rörde på sig och så men det är ju ganska så tråkigt. Fast, det kanske kan vara så att vi är fel målgrupp…



Jag kan nu förstå att Europa-Park blivit framröstad som den bästa nöjes/temaparken i Europa.

Se mer bilder från Europa-Park här

Eguisheim 21-23 juli

Vår innergård på B&B - Le Hameau d'Eguisheim 

När vi kommit fram till Eguisheim så letade vi upp vårt boende B&B - Le Hameau d'Eguisheim. Där hade vi en lägenhet med 2 sovrum, vardagsrum/kök på ca 80 m2.

B&B - Le Hameau d'Eguisheim ligger i ett renoverat hus med anor från år 1610 och drivs av familjen Ginglinger som också är en av byns vinproducenter. Efter att vi fått in våra saker på rummet och tagit en första titt på den vackra byn så blev vi inbjudna till att få provsmaka några av deras viner. Utan att vara någon som helst expert vad gäller vita viner så kunde jag i alla fall konstatera att den Grand Cru som vi fick testa var riktigt god.

Byn Eguisheim är mycket gammal, och omnämns redan år 720 som Agaisheim. En adelsman från byn, Bruno, verkade 1049-1054 som påve med namnet Leo IX och han står som staty i fontänen utanför kyrkan. Eguisheim är ursprungsplatsen för vinodling i Alsace och har ett internationellt rykte. Utnämndes 2003 till Frankrikes vackraste by. Byn har ca 1590 invånare och ligger inbäddat mellan mjuka sluttningar täckta av 339 hektars vinodlingar. I denna bördiga hörna av världen levde Cro-Magnonmänniskan för ca 20 000 år sedan, och lämningar från dem har hittats just Eguisheim.

Blommor finns det gott om. Vartenda hus verkar bada i blommor och det hjälper till att göra känslan extra gemytlig. Dag två (22 juli) så bar det av till Europa Park för en heldag där (kommer som ett inlägg senare) så därför blev det inte så mycket gjort i byn den dagen. Men vi fick i alla fall vara med på en fest inne vid torget på kvällen och där var stämningen god och vin dracks vid vartenda bord.

 

På lördag förmiddag (23 juni) var det dags att ta farväl och då gick färden mot Trier.

Mer bilder från Eguisheim hittar du här

Resan till Eguisheim – 21 juli

Dagen startade med en frukost som kom in till vår våning och dukades upp där. Lite sparsam i antalet val men råvarorna var helt ok. Men kanske inte helt i smaken för några.

Nu var så dags att ta sig an det som jag låg och tänkte på en och en halv timme efter att jag lagt mig; hur ska jag ta mig ner för den där jävla vägen? Vi hade frågat på boendet om det fanns någon annan väg och fick svaret att det gör det. Men hon skakade också på huvudet och sa ”No-No-No” och sa att den vägen var ännu sämre och smalare. Hur är det möjligt tänkte jag.

Och så började vi åka och när vi kom fram till ett vägskäl där det börjar bli riktigt jobbigt så står det en vägavspärrning över vägen. En avspärrning!!! Över vägen!!! Vart ska jag ta vägen nu tänkte jag.

Några bilar kom och de vände om. Jag vänder ta mig f-n inte om och åker en ännu hemskare väg. Anledningen till avspärrningen tycktes vara ett vägarbete! Lägre ner och Markus sprang ner och pratade med gubbarna. Och medans han var nere dök det upp en betongbil nerifrån den avspärrade vägen som tydligen skulle vända i det vägkors jag parkerat. Det betyder att jag måste backa med den lilla nätta Taikonmobilen! Bingo!

Men Markus hade utverkat en dispens från väggubbarna om att få åka förbi dem. Men då hade ju betongbilen hunnit komma och skulle egentligen leverera betong till dem men för att vi skulle komma ner så körde den också ner före oss. Och fick alltså börja om från början när vi kommit ner. Måste säga att jag tycker att det var nästan i överkant schysst beteende.

Så jag lyckades ta ner alla helskinnade och då fick Anki ta över rodret. Nu var siktet inställt på Eguisheim och vi struntade i alla tänkbara stopp efter vägen. 

Efter att vi svängt in på vinvägen nere i Thann så kände vi dock att det nog skulle vara bra att få i sig lite mat så vi stannade vid första bästa matställe , Trattatoria Papajoe! Stället såg ut som en medioker pizzeria någonstans i ingenmansland när man såg det från utsidan. Men när vi väl kom in och såg vad som fanns att beställa blev vi glatt överraskade. Det blev en trerättersmeny som avslutades med en jättegod dessert. Och jag som inte ens gillar desserter. Mätta och belåtna drog vi vidare mot vårt mål, Eguisheim. Mer om denna lilla vackra by kommer i nästa kapitel.

Ischgl och vägen till boendet i Cavagnago – 20 juli

I vårt boende i Valsur ingick ett Silvretta Card all inclusive med bl a möjlighet att åka upp på toppen i Ischgl och vägavgiften för Silvretta hochalpenstraße. Så vi satte oss i en gondol och for upp till 2321 meter men vi tyckte att det kändes lika bra att ta oss upp till ”toppen” och hoppade på en sittlift upp till 2763 meter över havet. Och det är något speciellt med att se höga berg och gå i snö mitt i sommaren.

När vi kände oss klara tog vi liften ner till bilen igen för att börja resan mot vårt boende i Cavagnago i Schweiz. Eftersom Anki redan tidigare talat om att hon inte tänkte köra Taikonmobilen i Alperna så fick jag äran att ratta den på den inte allt för raka Silvretta hochalpenstraße. Vi tog ett snabbstopp vid Silvretta-Stausee bara för att det var så vackert. Silvretta-Stausee är den högsta punkten på Silvretta hochalpenstraße och sen bär det utför. Utför var ordet sa Bull. Men det var bara att bita ihop och det gick ju bra.

Resan fortsatte via Liechtenstein och huvudstaden Vaduz. Här körde vi bara igenom för att få en glimt av Vaduz slott där prinsen av Liechtenstein och hans familj bor vissa delar av året.

Nästa stopp var udda, Viamala Gorge. Viamala är en ravin i Schweiz där man tar sig ner i ravinen via ca 400 trappsteg. Jag kan tyvärr inte riktigt beskriva denna plats för jag och Anki valde att stå över. Det var något för brant för min smak. Men grabbarna tog sig ner och tog några bilder.

Iväg igen mot boendet och nu trodde jag att vi hade gjort klart det värsta vad gäller farliga alpvägar. Det var tyvärr ett helt felaktigt antagande! De sista 8 km innan boendet var förmodligen det värsta jag gjort i bilväg i hela mitt liv. Kan konstatera att vår bil inte riktigt är anpassad i storlek för detta. Stup rakt ner, inga vägräcken och en vägbredd strax över bilbredden gjorde att handsvetten och pulsen var maxade. Vi hittade en pizzeria en dryg kilometer innan boendet och där fick det bli lite mat och lite lugnande av nerver. Det var dyrt men det struntade vi i då, vem fan vill åka ner igen??? Väl på boendet så var det bara att slappna lite och krypa ner i sängen.

Mer bilder från dagen hittar du här

På väg mot Valsur (etapp 2) – 19 juli

Färden går vidare genom Alplandskapen och vi tar oss fram på Silvretta straße. Länge men vackert. Idag fick McDonalds serva oss med mat så den kulinariska statusen var inte lika hög som bergen. Egentligen så finns det inte så mycket mer att säga om denna dag förutom att när vi kom fram tog sig killarna en promenad och fotade lite bilder på en mindre bäck/å och i den fanns näcken.

Och utsikten vi hade från vårt hotellfönster gick inte av för hackor.

Se mer bilder från resan ner mot Valsur här

På väg mot Valsur – stopp vid Neuschwanstein – 19 juli

Efter att ha ätit frukost på hotellet i Salzburg så styrde vi kosan mot Valsur.

På vägen dit hade vi planerat ett stopp vid sagoslottet Neuschwanstein som ligger utanför Füssen i bayerska alperna i södra Tyskland och uppfördes av kung Ludwig II av Bayern med början 1869. Slottet ses som förebilden för Disneys Törnrosaslott. 

Det är ett av världens mest kända slott och ett vanligt motiv på pussel och affischer. Inspiration till Neuschwanstein fick Ludwig II från borgen Wartburg. Slottet var nominerat till finalen av Världens sju nya underverk men tog vid omröstningen 2006 inte en plats på listan.

Mina fötter och ben har ju inte mått så übergut ett tag så istället för att plåga oss och gå i ca 30 minuter uppför så tog vi bussen. Det gjorde vi inte när vi skulle ner…

Väl uppe vid slottet så är det egentligen inte så mycket som man kan se på om man inte möjligen betalar sig in och det gjorde vi inte. För att få den där pusselvyn på slottet hade man varit tvungen att ta sig ut på Marienbrücke men tyvärr så var denna stängd för renovering.

Som sagt, vi tog oss ner med våra ben även om mina mot slutet hade kunnat vara med i en bossa-novaorkester. In i Taikonmobilen och vidare mot nästa mål.


PS. Som en extrabonus för detta besök så tog Markus över slottets Pokémongym DS.

Mer bilder från Neusschwanstein hittar du här

Salzburg - dag 7 – 18 juli

Efter att ha tillbringat några timmar på Mauthausen så styrde vi vår färd mot Salzburg.

Salzburg är huvudstad i delstaten Salzburg och har 148 078 invånare (2011). Inräknat intilliggande områden i Bayern, Tyskland, är invånarantalet i Salzburg och dess närmaste omgivning omkring 210 000 (2006). Salzburg är känd för sin barock-arkitektur, historia och som en inkörsport till Alperna. Gamla staden i Salzburg blev 1996 uppsatt på Unescos världsarvslista.

Efter att ha checkat in på vårt hotell gick vi ut för att bekanta oss lite med staden. Eftersom vi bodde nära Mirabells slott så startade vi där. Vi blev dock snart varse att det som lockade flest till denna plats, där delar av Sound of Music spelades in (Do-Re-Mi) var Pokémon och inte blommor, slott och fontäner. 

Salzurg verkar vara en mysig stad utifrån det lilla vi hann med. En tur inne i den gamla delen av staden blev det i alla fall men tyvärr så hade de flesta affärer stängt så det blev inga lederhosen inhandlade. Men restaurangerna var i alla fall öppna och vi valde italienskt denna dag (dvs pasta och pizza).

Efter det var det dags att bege sig tillbaks till hotellet för att sova ut inför nästa dags tur mot slottet Neuschwanstein och slutdestinationen Valsur (ca 6 km sydväst om skidorten Ischgl).

Se mer bilder från Salzburg här

Mauthausen - dag 7 (18 juli)

På väg till Salzburg så gjorde vi ett stopp på koncentrationslägret Mauthausen som ligger beläget cirka 20 kilometer öster om Linz i Österrike.

Mauthausen var ett kombinerat arbets- och koncentrationsläger. Många fångar begick självmord genom att hoppa från den 50 meter höga kanten till stenbrottet på grund av de vidriga arbetsförhållandena. Fångar mördades även på det sättet. Fångarna fick knappt någon mat och arbetade tills de dog.

Mauthausen hade ett trettiotal satellitläger. Det första hette Gusen och öppnades i maj 1940. I maj 1945 fritogs resten av fångarna i Mauthausen och dess satellitläger av den amerikanska armén. Mauthausen var i drift från augusti 1938 till maj 1945. Totalt dödades 122 766 personer av nazisterna under dessa år.

Känslan som kommer till en under vistelsen är inte speciellt behaglig men ändå nyttig. Vi behöver alla påminnas om hur fel det kan gå om fel tankar får tillräckligt med näring. Låt aldrig ogräset få slå rot igen.

Se mer bilder från Mauthausen här

Wultendorf - dag 6 (17 juli)

Sovmorgon och en frukost hos värdparet Resi. Idag är det den stora slappardagen (i alla fall vad gäller denna resa). Vi knallade upp till familjen Nekam och där blev vi bjudna på grillade korvar med strips. Och så provsmakning av whiskey. En liten promenad i byn för att se vad som hänt sedan sist och lite mera relax.

Framåt kvällen när vi åter började bli hungriga så tog vi bilen till närmaste restaurang som serverar wienerschnitzel. Alla Taikons utom jag (naturligtvis) höll sig till denna diet. Själv fick det bli en grillbricka där alla köttslag fanns representerade. Alla blev rejält mätta, trötta och belåtna. Mättast av dem alla var nog Sebastian som förutom sin egen schnitzel även fick i sig 1/3 från Pontus och lika mycket från Anki.

Och så var det dags att ta farväl av de flesta i familjen Nekam, det är ju måndag och vanlig arbetsvecka för dem härnere. Linda och Rebecka kommer vi träffa en liten stund imorgon innan vi åker vidare mot Salzburg. Nu är det dags för familjen Taikon att spänna på sig lederhosen och följa i fotspåren på familjen Trapp. Tröttnar vi på musical kan vi ju alltid snäppa upp nivån lite och köra lite Mozart.

Mer bilder hittar du här